Carros

Vet att jag är urkass på att skriva, känner ingen meningen med att blogga längre och har fullt upp med allt annat som händer runt mig just nu. Skriver ju oftast om jag är ledsen eller väldigt glad, men nu är jag typ inget av de..


Något jag tänkte dra upp nu är de här med osäkerhet som helst vill göra sig påmind när man hittat en människa man känner att man inte skulle kunna klara sig utan.

Jag har ju alltid varit den som typ inte fattat ett skit varför folk ska gå runt och vara svartsjuka stup i kvarten, för att jag har haft tanken att det bara förstör ett förhållande liksom. Men har nu insett att svartsjukan egentligen kommer från osäkerhet, osäkerheten av att inte riktigt veta vars man har denna människa, rädslan att förlora honom/henne.

Trodde aldrig att jag kunde vara den personen som var såhär osäker, jag hör vad människan säger men jag kan inte ta in orden på de sättet jag hade velat göra.. Allting sitter i min rädsla över att bli sviken, eftersom de är i princip de enda som jag blir hela tiden. Men de konstiga är att jag litar på honom, men inte på andra tjejer? För jag vet ju själv hur man kan vara.. hoff, man blir ju bara knäpp genom att tänka på de här.. allt känns inte som förr, bara så jävla konstigt. orkar inte!

 

Mamma sa till mig förra helgen att det fanns en låt jag borde lyssna på, snacka om att man kände sig träffad av texten. finaste mamma<3

Det som var: Månen

Han/hon har starka känslor, drömmar och fantasier men kan ha svårt att se verkligenheten som den är vilket ofta leder till stor besvikelse. Romantiska starka känslor men en rädsla för att bli sårad och/eller bedragen.

Det som är: Riddare i Bägare	Hos den här personen finns det mycket och intensiva romantiska känslor och du blir säkerligen uppvaktad. Han/hon är intresserad och redan emotionellt engagerad på gott och ont. En vilja att utforska relationen och varandra vidare finns. Har ni kommit på kant med varandra finns här en vilja att bli sams och lappa ihop relationen igen.
Det som kommer: Tre i Mynt	Tre i mynt tyder på att han/hon upplever att det finns en framtid för er två, att det finns något att bygga vidare på och skapa en tillvaro tillsammans. Han/hon upplever att du kan vara den rätta personen att dela livet med, bo ihop och bilda familj.

Jag trodde att det skulle gå smärtfritt denna gång, jag hade peppat mig själv för att lyckas. Jag kanske gjorde det till viss del, kroppen och hjärnan är med på mina noter. Men hjärtat säger sitt eget, och jag förstår inte hur en människa kunde tilltala mig så mycket under så pass kort tid, du blev speciell från första stunden jag såg dig.

Jag kan vara arg, ledsen, illamående och rent sakt förbannad pga ditt beteende, och visst det hjälper för stunden. Men vafan ska jag göra för att de ska hjälpa i längden? Jag mår fan illa när jag tänker på dig! hoff. But still...


Jag ville inte ha dina förlåt, jag ville bara att allt skulle bli som förut..

Blir lika förvirrad varje gång, trodde jag glömt... men icket! D*

Nu medans jag sitter och väntar på folket, så börjar funderingarna kretsa runt igen.

Speciellt om mitt sätt att vara mot andra människor, varför jag oftast bråkar eller har väldiga diskutioner med mina vänner. Mamma kanske hade rätt idag, att jag vill för mycket, jag vill se mina vänner må bra och ibland kanske jag vill hjälpa alldeles för mycket. Hon menade på att låt dom sköta sitt och lära sig av sina egna misstag, utan att jag ska vara där och predika när det oftast i slutändan är som jag sa det från första början.

Så jag ska nog börja hålla käften om mina åsikter. Ska sluta ta min hjälp från erfarenheter. Och ärligt, har nästan lust att sluta bry mig! För jag blir fan sjukt förbannad på sånt här, det hade fan varit annat om jag satt och snacka massa bullshit, då kan jag förstå att ingen vill lyssna. Men att ta ett gott råd, det är också för mycket begärt tydligen.

Haha jag ger upp, men kom då inte tillbaks och säg; Carro, du hade fan rätt i de du sa förut...
Kom inte och säg att ni behöver min hjälp, då ni ändå blir sur över mina åsikter! Fan, så less jag blir!

Alltså en sak jag nu har suttit och funderat på är det här med kärlek...

Dom senaste dagarna har jag fått höra från många att det borde vara min tur snart att hitta "the one", hitta någon som är perfekt. Någon som ska passa mig till 100%.
Men tänk då om jag inte vet, vad som skulle passa mig ? jag vet knappt ens vad jag vill ha för sorts kille längre ? Och då är det inte lätt att veta vad man ska leta efter. Fast det är ju klart att man saknar att ha någon där, den där personen som man blir lycklig av att bara titta på, och den som man tänker på jämt. Men vissa dagar tycker jag det är så enormt skönt att få vara singel, och kunna göra vad jag vill utan att behöva tänka på någon annan.


Dock har jag haft 2 seriösa förhållanden varav de ena var i 2 år, och jag behöver nog egentligen få bara vara för mig själv ett tag. Och det är ju inte så att jag får för lite uppvaktning, snarare för mycket! Men eftersom jag inte vet vad jag direkt söker så väntar jag bara på det där klicket... för jag orkar inte hålla på att byta kille lika ofta som jag byter trosor, eller "älska någon över allt annat" lika snabbt som det går att koka nudlar. Nä men ni fattar poängen! Jag vill ha ett seriöst förhållande som håller i längden, men man säger väl 3dje gången gillt eller hur? ;)



Och även fast man är snygg så kan kan man vara singel, så nu drar jag in en kontaktannons, haha!
Är du en kille som tror sig skulle falla mig i smaken, så hör av dig! ;)

Natten är till för tankar,  ibland är det jobbiga och ibland är det något man blir glad av.

Just denna natt så dras mina tankar till dig Alexander. Vi känner inte varandra särskilt bra, eller har pratat ordentligt på flera veckor. Men jag har sett via din blogg och facebook att något har varit helt galet ibland. Det enda jag ville är att du ska vet att jag ALLTID kommer ställa upp för dig. För glöm aldrig att vill du, så kan du klara av vad som helst!

Du har säkert hört denna låt flera 10000 gånger, eller jag skulle bli förvånad om du inte hade gjort det! Men den får mig att tänka på dig och jag har aldrig kunnat relatera en låt så perfekt till en människa förut.

Tiden går fort, och ja jag tog mig själv i kragen och jobbade bort känslorna, mest för min egen skull! Jag har ju lovat mig själv och även dig att jag skulle ta tag i mitt liv. Och även om du anser att jag kom över dig fort, så gjorde jag det för min egen skull. För engångs skull gjorde jag något enbart för mig, utan att tänka på andra. Och jag vet inte om det var de som orsakade att du har slutat prata med mig eller om du bara behöver vara ifred. Önskar vissa gånger att man var tankeläsare..

Men oavsett så vet du vem du är, och jag antar eller ja, hoppas att du fortfarande läser min blogg. Men jag vill att du ska veta att jag saknar dig, ja så att de gör ont! Och behöver du mig, så vet du vars jag finns. För jag kommer alltid ställa upp för dig, och det vet du.
Men jag behöver ta tag i mig själv igen, därför blev det så här



Men jag tänker på dig..!

Man helst bara vill dra täcket över huvudet och drömma sig bort hur allting såg ut för lite mer än en månad sedan, då man inte var ensam i sängen, då man mest va lycklig utan att tänka på det på samma sätt. Igår var en bra dag, idag är det en jävligt jobbig dag. Men det är ju någonting man måste igenom också, alla saker har sitt och vissa saker gör mycket mera ont än andra. Hoppas morgondagen är bättre för idag är allt bara så himla jobbigt, det värker i hela kroppen och tårarna rinner konstant.

Och samma fråga snurrar runt hela tiden, varför kan jag inte släppa dig? VARFÖR??

meeeen va kul, nu börjar jag seriöst bli riktigt less. är så jävla arg, ledsen, besviken och sårad men orkar helt ärligt inte tjorva nå mer! nu fåre vara som de är... jag gör det jag lova. sen får du höra av dig när du bestämt dig.


Och ni andra får ringa/smsa om de är nå, är somsagt på grans imorgon till på onsdag. Så inget bloggande förens då. ha det så bra, pusspuss ;)

Idag var vi och kollade på nå hus här i pite, pappa är taggad på att lägga ett bud medans Challan mest bara är negativ åt de. Och jag bah; OMG! fint hus blir säkert bra, men de betyder att jag måste bo med dom där i 3 år till, jag dööör! Så är det ngn snäll människa som kan låta mig bo hos den, så skriv! helst i Öjebyn då jag går skola där ;) HAHA!


Nej fyfan jag är sad, sad, sad fortfarande! kom på att de lär ta en jävla tid att komma över det här, sålänge finns ju alkoholen, en mkt bra vän + Wilmis också :) Ska imr då till min ny-gamla skola och vara där till på onsdag, så öjebyn here i come, BUHU jag kmr må piss då. Ju närmare, ju värre.. fyfan!

I never thought that I'd fall apart
The way that I am tonight
And now I'm in pieces

I sit around wasting my time
On a bed that's too big for me now
I can't pretend now that

Last night, somehow, feels likes a lifetime ago
Somehow, this time, I'm ripping apart


So hearing your voice on the phone
It makes me feel like I'm further from home
Ooohh, I miss how it feels when we touch
Just like a papercut

The little things hurt so much....

Wait, now didn't I just see your face
Am I hoping that it's yesterday
My minds playing tricks on me

Last night, somehow, feels likes a lifetime ago
Somehow, this time, I'm ripping apart


I can't go on
Cause now, you're not, where I want you to be...

Gårdagen har varit jävligt awesome, men jag återkommer med att skriva om den precis som Rhodos resan. Ni får tyvärr ha överseende med detta.


Helt ärligt just nu är jag så jävla nere som jag kan bli, och jag orkar verkligen ingenting. Funderingarna och känslorna tar över och det gör så jävla ont! Men som en vettig människa sa idag; "du måste bryta ihop för att kunna resa dig upp igen!" och det är precis vad jag tänker göra. Nu släpper jag kontrollen och bryter ihop, och jag vet inte hur länge detta kommer ta, men det var en fin människa så jag tänker älta och vara ledsen. För att sedan komma tillbaka starkare än ngnsin. Och jag lovar att jag säger till då jag är tbx lika awesome som vanligt!

Ikv ska jag dränka mina sorger i alkohol, ha en fortsatt bra kväll och natt mina kära läsare. Puss!

Jag känner mig typ... lycklig!


Fan jag har gjort det jag kunnat, jag har vågat öppna mig och berättat. Jag har släppt all kontroll och de känns faktiskt riktig jävla bra! Och nu ligger inte saken i mina händer längre, jag har berättat och han har lyssnat. Beslutet ligger hos honom och jag kan inte göra ngt mer än så! Vill han gå, så går han, vill han stanna så blir jag ännu gladare! Its up to you boy, men du är fan perfekt! :D

- Happyface

Jag vette fan vad som har hänt med mig, men allting är jävlat upp och ner hela tiden. Vafan jag är ju den där glada, spralliga, galna och sociala bruden. Men ngt har stoppat mig, och de gör verkligen ont! långt, långt, långt in i själen.. Hur jag än beter mig, hur mkt jag än försöker ge så känns det som om alla bara klagar, alltid är ngt fel.. jag gör fel, jag vet men jag är inte mer än människa! Jag försöker hålla modet uppe, men varenda person som blir irriterad och less på mig, river bara upp mera.

Kanske dom personerna hade varit annorlunda om dom visste hur jag har det. Om dom fick veta vad som försigår i mitt huvud, hur mina känslor är, ja allt. Kanske, kanske hade dom då kunnat förstå mig också.. Men jag kan inte öppna mig för vem som helst, så därför tar jag hellre emot att dom blir less och försvinner ifrån mig, som ett spöke. Som om dom aldrig ngnsin fanns där för en stund! Det är mitt eget fel att dom går, jag får helt enkelt skylla mig själv.

Är det verkligen så att jag faktiskt förstör för mig själv jämt?!, det måste ju verkligen vara så. Men jag måste bara få säga till er, ni som har börjat lessna på mig....

Tänk efter en sista gång, innan du väljer att vända mig ryggen. Jag står här, och jag kommer inte alltid bete mig som jag gör just nu. Jag är en helt annan person egentligen och är det inte värt att lära känna henne först innan du går din väg? du väljer helt klart själv vad du vill göra. Men oavsett så vill jag att du ska vara ärlig hela tiden, det skadar minst. Och lita på mig, jag kommer alltid finnas här för dig. Du vet att jag alltid kommer hjälpa dig, ifall du behöver mig. Jag står bara här nu... och de är helt upp till dig om du vill gå! Men jag finns, och du vet vars du hittar mig.




låtarna säger allt..

Alltså hur fan kan man egentligen använda internet för att låtsats vara ngn annan än man är ? är vissa så fula att dom måste sno andras bilder och använda ? eller är människor seriöst så sjuka i huvudet att man ens kan ha den tanken ?

Detta gör ju internet till den mest osäkra plats att vara på, då man inte vet vem personen man pratar med kan vara. Och eftersom jag själv har stött på många idioter så blir jag bara mer och mer försiktigt nästintill skeptisk då ngn person utan t.ex cam börjar skriva. För då kan jag ju inte se att personen är den h*n utger sig för att vara. Är det verkligen så illa verkligheten ska vara ?! Helt ärligt det är ju sinnessjukt!

Jag stör mig som fan på det!
Och vissa går ju så långt att de är skrattretande, där man har bevis på att personen är FEJK och dom fortfarande sitter och låtsats att dom är just den personen på bilden, när dom egentligen har tagit någonannans bild, det är fan stört om ngt.

Annars är ju internet en förjävla bra sak, man kan få kontakt och prata med människor utanför "gränserna" så att säga. Och jag skäms inte över att säga att jag träffade mitt ex via internet. och sedär det höll i 2 år!
Men man kan ju börja fundera på hur sjuk världen som vi lever i är, då människor beter sig så här.


Godmorgon btw!