Carros

Jag vette fan vad som har hänt med mig, men allting är jävlat upp och ner hela tiden. Vafan jag är ju den där glada, spralliga, galna och sociala bruden. Men ngt har stoppat mig, och de gör verkligen ont! långt, långt, långt in i själen.. Hur jag än beter mig, hur mkt jag än försöker ge så känns det som om alla bara klagar, alltid är ngt fel.. jag gör fel, jag vet men jag är inte mer än människa! Jag försöker hålla modet uppe, men varenda person som blir irriterad och less på mig, river bara upp mera.

Kanske dom personerna hade varit annorlunda om dom visste hur jag har det. Om dom fick veta vad som försigår i mitt huvud, hur mina känslor är, ja allt. Kanske, kanske hade dom då kunnat förstå mig också.. Men jag kan inte öppna mig för vem som helst, så därför tar jag hellre emot att dom blir less och försvinner ifrån mig, som ett spöke. Som om dom aldrig ngnsin fanns där för en stund! Det är mitt eget fel att dom går, jag får helt enkelt skylla mig själv.

Är det verkligen så att jag faktiskt förstör för mig själv jämt?!, det måste ju verkligen vara så. Men jag måste bara få säga till er, ni som har börjat lessna på mig....

Tänk efter en sista gång, innan du väljer att vända mig ryggen. Jag står här, och jag kommer inte alltid bete mig som jag gör just nu. Jag är en helt annan person egentligen och är det inte värt att lära känna henne först innan du går din väg? du väljer helt klart själv vad du vill göra. Men oavsett så vill jag att du ska vara ärlig hela tiden, det skadar minst. Och lita på mig, jag kommer alltid finnas här för dig. Du vet att jag alltid kommer hjälpa dig, ifall du behöver mig. Jag står bara här nu... och de är helt upp till dig om du vill gå! Men jag finns, och du vet vars du hittar mig.




låtarna säger allt..